Hej
Idag besökte jag den Kungliga huvudstaden. Och vad kunde då passa bättre än att besöka stadens mest tongivande klubbs tisdagsträning.
Jag hade sett fram mycket mot detta då jag hört att det är stenhårt och att det finns cyklister som aldrig ens sett var målgången på passen är eftersom dom obevekligen lämnas efter om dom släpper. Detta är träning helt i min melodi. Så jag blev extra glad när min vän Nils visade mig ner till Slussen och det visade sig vara ett ganska stort gäng.
Vi tråcklade oss ur Stockholm ganska lätt (eller lättare än jag trodde) dock på cykelbanor. Sen mötte vi upp ännu mer cyklister i dom södra delarna av staden. Bland annat oberstormfuhrern himself vad gäller stilpoliseri. Kul. Fick se cykeltidningen Kadens kläder med, måste säga att dom är riktigt lyckade.
Sen körde vi i mindre grupper om 6-8 man ett lättare lagtempo i 4-5 km som uppvärmning. Smart eftersom vi fortfarande befann oss i semistadsmiljö. Efter den obligatoriska pissepausen så körde vi igenom några villaområden och sen var det fanimej fullt krig. Inte organiserade uppstyrda träningar som vi har på västkusten. Utan full gas med ett enda mål. Ställ av så många som möjligt, helst alla om det går. Attackera och kör snyggt, var mottot. Skitkul. Jag trivdes jättebra. Försökte gå med på allt då jag inte visste något om någon cyklist, förutom ovan nämnda Rytz.
Tills slut efter några mil började det bildas smågrupper och folk längre bak fick svårare och svårare att hänga med. Till slut kom vi iväg några stycken. Alla knep verkar vara tillåtna, pace på lastbilar etc. Men man skall respektera rödljusen. Och det var en hel del sådana. Kanske det enda dåliga med rundan var att den inte var perfekt för tävlingscykling med alla korsningar.
Till slut var vi bara fyra stycken kvar längst fram. En Team mumien, två valhall och en svartklädd kille. Sen var det skyltspurt som ingen riktigt verkade vilja informera dagens gästande Göteborgare var den var. Men den kom plötsligt. Vem som vann? Ja, inte jag i alla fall. Men nära var det.
//Stefan
