Äntligen blev det en riktigt comeback för mig, två starter två segrar! Då jag endast tränat någon vecka utan smärtor i knäet innan Ringenloppet och Elisedals GP hade jag inte så stora förhoppningar om seger.
På linjeloppet kändes benen ok, fick slita hela loppet då jag inte var van vid tävlingsfarten.
Alla i laget körde helt perfekt och vi var med på allt, ja vi styrde hela loppet ifrån km 0 till mål och missade en attack men det körde vi in. Jag och Martin satt perfekt när den avgörande utbrytningen gick. Detta var perfekt för mig, att ha med diselmotorn Martin när allt skulle avgöras, och att vi visste exakt vad vi skulle göra de sista kilometrarna. Detta visade när han levererade mig perfekt inför spurten och jag kunde ta hem det. Det kändes så skönt att jag tog spurten då min spurtkapacitet inte är vad den varit. Känns att jag har en bra bit kvar till nått man kan kalla en god form med fina ben.
När söndagens lopp skulle avgöras vad det som vanligt bara seger som gällde, det kändes långt borta då känslan i kroppen innan start var som man blivit överkörd av ett tåg, från gårdagens tävling.
Taktiken var spikad och alla visste exakt vad de skulle göra, mitt namn stod sist på spurtlistan så det var bara att gå all in. Jag skulle även stå för den första attacken och visa vart vi ville ha loppet. Mumienattackerna präglade loppet från start till mål. Grymt att köra i ett lag där alla går in 100% för varandra och följer taktiken fullt ut. Med några varv kvar började vi gruppera upp oss inför spurt, underbar känsla att sitta sist i tåget och se alla göra ett sju helvetes arbete för att vi i laget ska lyckas. Så det vara bara för mig att ta en seger till vilket jag lyckades med till slut.
Underbart att vara tillbaka i laget igen. Vilken helg, två lopp två segrar.
//Jocke
