Det är konstigt men utav någon underlig anledning trots att jag avskyr Lerum så passerar alltid mina distansrundor på egen hand den där hålan som gud glömde strax öster om Göteborg.
Antagligen beror det på att majoriteten av dom hårdare passen i Göteborg utgår från Mölndal och går söderöver. Så när man kan välja själv för en gångs skulle är man ganska angelägen om att ta någon annan väg.
Så idag som så många gånger förr gick rundan över Härskogen. Hade någon släppt av mig i Härskogen för några år sedan med tillgång till ett varmt bad och några vassa rakblad, hade jag gjort processen kort med mig själv. Så mycket barrskogsångest finns inbyggt i dom delarna av Göteborgs kranskommuner. Men nu går det förvånansvärt bra att passera ångesten.
Det är väl egentligen bara Änggården som kan få mig att bli lika självmordsbenägen som Lerum. Tacka vet jag Säröbanan och hav. Häromdagen tog jag till och med tillfället i akt och stannade till 10 min och satt och tittade en stund på havet.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar