Igår så körde jag och det fina Hydroløbet i Tønder, Tønder bjöd upp till 23 grader och blå himmel och cykelfest. Kändes nästan som när jag kom till VM i Köpenhamn förra helgen, det var helt galet mycket folk över allt.
Banan var platt som en pannkaka och dagen till ära var det ingen vind MEN där fanns ett pavé avsnitt på 750m som kan avgöra loppet. Perfekt tänkte jag, då gäller det att hålla sig högt innan pavén och hoppas på en mindre grupp som går iväg och att det blir en spurt för det passar mig. Tyvärr så fick jag ett hjärnsläpp innan pavén, jag låg längst fram i klungan när ca 7 man attackerade utan att göra nått och vips var vi innen på pavén och jag tänkte det är lungt jag kör ikapp dem på pavén. Men shit det var verkligen Paris - Roubaix klass på pavén. Kände mig sönderkörd efter de 750m och hade inget pulver i benen att stöta ikapp.
Låg sedan högt och jagade och jagade för att komma ikapp utan resultat, så då valde jag att lägga mig sist och hoppas på att Danskarna kör i det.
I slutskedet av loppet så hade vi ca 30 sek upp och ingen ville riktigt köra i klungan så då gled jag upp och sa att nu lägger jag in stöten. Så jag tryckte 100%, men fick klungan som en svans efter mig men det var bara att köra. Efter ett par minuter släppte jag fram någon men sen fick jag köra igen. Bad om stenhård förning vilket spräckte klungan och jag hängde knappt med men när jag kom upp så attackerade jag igen och var äntligen ensam. Hade endast 50m kvar till de sju i täten och var 700m kvar av loppet. Då, för första gången i år, så gav benen upp. Jag var slut, försökte spurta ikapp men benen svarade inte så jag rullade i mål som en ganska nöjd 8:e man iallafall.
Med facit i hand, ett hjärnsläpp på fel ställe och för lite tävlande nu på hösten som gjort benen lite svagare.
Så här såg det ut på den Danska pavén.
/Jocke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar