Dock märkte jag ofta hur mina träningskompisar undviker vattnet och försöker ta omvägar runt pölarna. Först trodde jag det berodde på att dom var rädda för att stänka ner sina alltför dyra kolfibercyklar. Eller att dom gjorde det med hänsyn till bakomvarande cyklist. Men icke sa nicke.
När jag frågade Luca uppenbarandes den fruktansvärda sanningen för mig. "- That's pisswater" Nämligen att dessa vattensamlingar ofta var precis nedanför eller bredvid Favelor. Och vid vissa tidpunkter på dagen så släpps fördämningarna uppifrån Favelan med allt urin som samlats under tiden sen förra tömningen.
Så det är därför vi undviker att köra i vattnet. För det stänker upp i ansiktet och på vattenflaskorna som sen gör att man mår dåligt i dagar. Min första reflex var att kräkas upp min smuliga chokladbar som jag hade i munnen och på väg ner i magen.
Om det beror på ovan historia eller inte. men jag har legat helt utslagen i Rio i 4 dagar nu. Inte kunnat träna sedan racet i söndags, skitit mörkbrunt vatten, ljusbrunt vatten och numera bara vatten. Ätit alla mediciner som man kan köpa receptfritt. Det enda positiva i hela den här historien är att det blev som att prova det jag alltid velat göra. Att inte äta på ett tag, och sen ta lavemang och sen väga in för att se vad man egentligen väger. Det gjorde jag idag precis innan lusten att äta något igen kom över mig.
Vad jag vägde? - Alldeles för mycket så klart ändå.
I morgon är det sista dagen i Brasilien på ett tag. Skall se om jag kan komma upp på cykeln och köra ett pass med the locals nere på racerbanan. Men jag har inga krafter alls i kroppen efter den ofrivilliga fastan.
Sen har jag en fråga till publiken med. Vad är det som gör att duschdrapier i fjärran länder alltid skall söka sig till kroppen. Så att när man vänder ryggen till så har man helt plötsligt ett duschdraperi klistrat mot ryggen?
Sen i morgon bär det av till Italien för träningsläger. Det skall bli kul.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar