Nu är det bara några skälvande timmar kvar till Kinnekulle. Loppet som framkallar både ångest och längtan. Har man bra ben den dagen och kan klättra någotsånär så ser man fram emot söndagen. Är man dock en halvpluffsig blekfet Göteborgscyklist med alltför stora proffskomplex så ser situationen inte lika glädjande ut.
Efter att ha studerat startlistan kan jag bara konstatera att det är Sveriges "klätterelit" i seniorklassen som haft självbevarelsedrift nog att anmäla sig.
Nu är det slut på att dölja sig längst bak i klungan som jag kunde göra på Halmstad 2 dagars. Nu måste till och med den svagaste av cyklister fram och få vind på näsan. Det hjälper knappt ens att man köpt sig kortvarig lycka i form av ett par onödigt dyra kolfiberfälgar. På söndag morgon vid åttatiden måste man vara i bra form, nyskiten och jävligt uppvärmd. För blir det som förr om åren så kommer det gå max redan första gången upp för backen.
För egen del känner jag för att stanna i södra Europa och sola, dricka vitt vin bara vara onyttig.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar