Lördagens backtempo var en riktig prövning, de flesta tänkte nog på backen men själv tänkte jag på mitt knä. Vågar jag gå 100% hela vägen eller ska jag hålla mig till stadiga 80%, det fick bli det andra alternativet. Nervös och lite torr i munnen innan start, när jag rullade över mållinjen var det bara glädje, dels av att jag gått i mål men mest för att det inte kändes nått i knät. När Thomas ropar ur målvagnen: Hur tusan kan man rulla in över linjen på 5:15min när man gör sin första start?. Då kan man inget annat göra än att le.
Det riktiga eldprovet, 140km väntade under söndagen. Starten framflyttad men vad gjorde det, hela laget ställde sina Italienska fullblod och gick in och tog en espresso på det lokala kafét. Härligt att ställa upp sig och rulla iväg, äntligen får man vara med och tävla ingen. Gick på bra i loppet under den tiden jag var med, fick tyvärr kliva av efter ca 55km med lite känning, hade hoppats på lite mer. Detta var ett stort steg i rätt riktning och nästa gång jag står på startlinjen så är det comeback med stort C som gäller.
Bild tagen av: Valentin Baat Forssell
//Jocke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar