Vinnare seniorcupen 2012

Vi kan redan idag stolt meddela vinnaren av Seniorcupen 2012.

Det kommer blir Jimmy Rönn. Cykelcity veterans supervärvning kommer ta hem det i år. Allt annat vore en stor skandal. Han besitter alla talanger man kan ha som cyklist förutom möjligen spurt. Men vid det laget är han redan så långt ifrån klungan i en soloutbrytning att han inte ens behöver spurta.

På nåt sätt känns det ändå skönt att det inte är vi som har favoritskapet på oss i år. Så vi vill passa på att tacka Cykelcity att ni tar över den rollen. För lyckas ni inte i år med Jimmy Rönn. Då vet jag inte vad.....


//Teamchefen för Sveriges för detta snabbaste lag.

Lugn runda blir aldrig lugn.

Innan träningen idag. Precis efter den obligatoriska espresson i baren bakom. Och precis innan mannen bredvid katten kommer göra allt för att ställa av hela gruppen redan vid första rödljuset. 

Sen när den helt ouppvärmda gruppen kommer i kapp med blodsmak i munnen och ben som träbitar. Då kommer den tuffa killen som vågar köra utan hjälm att stöta. 

Sen fortsätter det så hela tiden som i en ondskefull dröm där allt upprepas hela tiden. Och då var ändå alla överens innan om att detta skulle vara en lugn runda. Andiamo tranquillo.... ekade det mellan Lady o Lufsen gränderna precis innan den första attacken.

Men det går ju inte. Även om det är race både lördag och söndag. Så kan man aldrig ta det lugnt.

//Katten bland hermelinerna

Bakträning delux

Igår var det dax igen att träna med FK Trampen, Sveriges bästa ungdomsklubb.
Det stod bakträning på programmet, härligt tänkte jag men fy för vad man fick slita. Körde både korta explosiva intervaller och långa upp mot kilometern, alla intervaller avslutades med spurt vilket är bra för mig och mina kvalitéer.

//Jocke

En vanlig söndag

Efter en hård lördag så behövdes det en lagom lugn runda på söndagen med spurtinslag och teknik träning. Rullade upp till det lokala konditoriet på torget tog en riktigt cykel frukost, precis när jag greppade solbrillorna och svepte i mig det sista av espresson kom även solen.

Dryga två timmar i solen, kuperad terräng och fullt av andra cyklister ute på vägarna, mötte säkert 50st.

För att fullända söndagspasset så avslutades det med brunch på favoritstället Kulturen.

En riktigt cykel frukost.

//Jocke

Gran Fondo träning

Det hade lovats sol och över 10 grader, men till min stora besvikelse var det dimmigt och fem grader när vi hoppade på cyklarna för att ta oss till startplatsen i Eslöv. Väl där möttes vi av ca 40st taggade cyklister vilket kompenserade för det trista vädret.
Vi rullade iväg mot Söderåsen i distanstempo med servicebil framför och bakom. Perfekt när man behövde slå en sjua för att sedan bli pacead upp igen, händer inte varje dag på en träning!! Farten ökades mellan allt skitsnack i klungan och själv så gasade jag på lite extra när vi började närma oss depån för där väntade ju bulle och kaffe.
Det blev lite småkörning i första backen men när vi gick in i den längsta stigningen på 11km upp för åsen då eldade Ola ifrån CC på för fullt och man fick bita i hårt för att hänga på, det sa bara pang i klungan och så var vi en handfull som hängde på och turades om att köra, kul som fan.
Efter stigningen samlade vi ihop oss och körde samlat och fint tills vi närmade oss Lotta på Åsen, där satte jag tryck direkt och körde så hårt jag kunde, sista tredjedelen brantar det till ännu mer och då kom dagens två starkaste och körde om och höjde farten ännu mer, Patrik H från CC och en från Staffanstorps CK, och oj vad jag fick slita för att inte släppa hjul, trodde hjärtat skulle lämna kroppen, men jag klarade det till min stora glädje.

Efter sista fika stoppet var det fri fart tillbaka till Eslöv, det gick lugnt till en början men efter ett tag så gick Ola från CC och höjde farten ordentligt, efter det kändes det som alla matade på för fullt och en lite grupp bildades, personligen så gick det okej i början att elda på för fullt men mitt bränsle tog snabbt slut, fick slita hårt för att hänga med de bästa hem, blev bara en förning då och då. Körde slut mig totalt tills att vi körde in i Eslöv och blev riktigt lättad när vi slog av på farten.

I helhet ett mycket trevligt initiativ från Cykel City och Eslöv CK, stort TACK!!!
Bra service, god fika, bra cyklister, trevligt sällskap och lite sol på toppen av Lotta på Åsen =)

Riktigt nöjd med dagen, hård körning i backarna, bra distans - fick ihop 180km, bra fart, träning - ja allt var bra. Framförallt att mina lungor känns bra igen och att jag kan ta i för fullt.

Ett glatt gäng uppe på Åsen.

Den urstarke från Staffanstorp CK.

//Jocke

Träningsläger avslutning

Igår var det sista dagen på ett mini träningsläger i Italien. Nils och Jonas gjorde mig och Mattias sällskap. Jonas är starkare än någonsin i år. Det är så konstigt att ingen Göteborgsklubb plockar upp Jonas i tävlingsverksamheten.?. Han behöver bara lite diciplin....

Jag och Mattias ägnade helgen åt två race i Toscana. På lördagen gick det upp och ner i 70 km. Och avslutningen blev klungspurt efter en utbrytargrupp med väldigt duktiga cyklister i. Jag lyckades knipa sjätteplatsen och fick ta med mig en hembakad paj och en rosa keps hem. Mattias kom in lite efter i sin spurt.

Efteråt blev det italiensk glass.

Vissa har för övrigt skött vinterträningen riktigt bra. vi får kanske anledning att omvärdera det starkt hierarkiskt indelade Team mumien inför vårtävlingarna....

12 kg cyklar, en som skött vinterträningen och ett par heteroglasögon.

Sen igår var det också tävling. Första halvtimman gick i 45-47 i snitt. Sen lugnade det ner sig. Jag kom in riktigt fram i slutet och inte Mattias heller. Men det var ett grymt roligt race.

//Team mumien.se

Gran Fondo

Hej

Imorgon är man tillbaka på platsen där allt började, nämligen Eslöv och Gran Fondo.
Cykel City och Eslövs CK arrangerar Gran Fondo träningen, fika, 140km cykling och trevligt sällskap,  svårslaget. Det ryktas även om sol, lite vind och vår värme.

Vem vet man kanske står på startlinjen i Maj när Eslövs Gran Fondo ska avgöras, har en 2:a plats i Eslöv som ska förbättras en vacker dag.

Lotta på Åsen 09. I klassiska CK Ringen kläder.

/Jocke

Vem är mest hetero?

På förekommen anledning har vi sett oss nödgade att ändra i rubriken. Vi hoppas nu att vi inte inte får dom heterosexuella på oss med.

Två väldigt självupptagna cyklister i sina bästa år. Den ena italiensk mästare i sin diciplin. Den andre hjälpryttare i ett halvmediokert seniorlag i ett kallt land i Norra Europa. Men frågan för dagen är framförallt.

Vem är mest hetero. Killen till höger med dom mattgröna (jag betonar dom är matt gröna) Salice glasögonen. Eller killen med dom alltför uppdragna byxorna som dessutom haft den dåliga smaken att sätta upp benet på bakhjulet.

//Stefan

Träningslägret del 3

Ganska lugn tillvaro med kvalitetsträning mellan tävlingarna.Igår, läs måndag, tog vi ett lätt pass på eftermiddagen mellan olivodlingarna. Klämde in en liten kaffe på vägen också.

Espresso

Idag så åkte vi ner till Foligno för att möta upp lite locals för gemensam träning.
Det bar iväg upp till Montefalco för att sedan få en utförskörning ner till Bevagna.
Där vände vi åter uppåt, denna gång mot Giano Dell'umbria. En helt makalöst fin stigning.

Imorgon så åker vi rakt västerut till Toscanas västkust, Castiglione della Pescaia, för att köra rejs igen.

12.4kg skönhet

52 gick mellan. Inte 54.....

Konsert på onsdag kanske?

Alternativ träning

Hej

Istället för att bara cykla, löpträna och köra lite styrka så har jag fastnat för ett riktigt bra komplement, bikramyoga. Blev medlurad av tjejen samtidigt som hon lovade att det inte skulle vara så flummigt som vanlig yoga. Blev glatt överraskad, kan sammanfatta det som ett styrke/ stretch pass vilket jag är i stort behov av, är lite så där småstel i vissa lägen. Det bästa av allt är att det är runt 40 grader i lokalen när man kör passet.

//Jocke

träningsläg(r)et del 2

Sådär.
Två (2) dagar har passerat sen sist i ganska rask takt, trots Italienarnas ganska softa vardag.
En sak är säker.
Tider är till för att inte hållas. De finns mer som ett riktvärde, en utgångspunkt.
Tänker mest på de två tävlingar jag har förgyllt med min närvaro.
När klockan slår "start", då tänker vi inte på det så mycket för vi har ju så trevligt. Men det gäller att vara med i matchen, för plötsligt händer det.
Två snabba visslingar i en visselpipa, 100 cyklister sugs unisont mot startplatsen, sen kör man.
Värma upp behöver man inte göra för att dom kör pace i 8km innan rejset drar igång.

Tävlade i en liten by som heter Rigutino, i lördags.
Tänk östgötaloppet, fast i Toscana.
Ett varvlopp där varvet tog ca 25min, första biten på bred fin väg för att sedan vika av in i ett industriområde med lite rondeller, varvets enda backe (en viadukt 5hm) för att sedan leda oss ut på ett gäng åkervägar fram till en liten by. Några rondeller senare ut på ett gäng åkervägar igen för att tillslut åter igen hamna i Rigutino. Där fick man rätt plötsligt svänga 90 grader höger rakt in ett villakvarter, vilket senare också visade sej vara målrakan. Ganska spännande för att det gick svagt uppför, kass väg, murar, hundar och gubbar i bruna koftor i vägen.

Satt med högt upp i klungan hela tiden, gick med några utbrytningsförsök (givetvis fel) för att sedan missa tåget totalt när det väl gick. Detta hände på sista halvan av andra varvet.
Tredje varvet blev lite halvstökigt, men jag kände ändå att grejerna funkade bra.

Sista varvet skulle visa sej bli en lökig historia.
Stundtals gick det så sakta att vi höll på att bli omkörda av en sån där trehjulig mopedlastbil som man ser i "solens mat" på tv.
Men det fick sin förklaring.
Sista varvet bjöd nämligen på en liten "skruv"...
Istället för att svänga höger i rondellen i den första landsortsbyn, så körde vi rätt fram och en "klättring" uppdelad i tre etapper uppenbarade sej.
Det var inte värre än att alla i klungan klarade att hänga med. Personligen satt jag på tredje hjul och, faktiskt, sträckte ut klungan på den sista stigningen och det kändes helt ok.

Sen matade det på utför och de sista kilometrarna avverkades. Höger in i villakvarteret så skickades det på för kung och fosterland och en märkbar, eller kännbar om du vill, nervositet infann sej i klungan.
Eftersom jag vill ha ut lite av min vistelse här i det gamla landet och inte är någon uttalad spurtare, så tog jag ett steg bakåt och fick från första parkett se ett myller av kolfiberramar staplas i hög med sin respektive. Inte vackert.
Rullade förbi målet och tog mej till bilen, lämnade in nummerlappen, fick tillbaka min licens och åkte hem. Ändå ganska nöjd. För kul, det är det.

Idag, söndag, tog jag mej ner till Collevalenca i tron att få köra ett Gran fondo.
Oj vad fel jag hade...
Det visar sej vara ett varvlopp istället. Det som gör saker o ting lite svårare är att man måste gissa sej till allting.
INGEN talar engelska, så det är inte lönt att försöka sej på att fråga något. Alla bara viftar med armarna och maler på på Italienska.
Letade reda på baren där man anmäler sej. Betalade 10euro och lämnade licensen i deposition.
Pluggar in Spotify i bilstereon och byter om. Färdig på svenskt vis, i god tid.
Men,
samma visa idag som igår. Starten var tänkt klockan 09.00. Vi rullade iväg efter pacen klockan 09.35.
Pace i stort sett hela varvet och det visar sej vara 500hm/varv.
En 4 km backe, en 1km och en lite mer utdragen "åkbacke".
Vägarna bestod av asfalt i flera lager med dess lappning. En hel del hålor också för den delen.

Vi blev stoppade av ledningen efter 3/4 varv och ett upprop påbörjades. Lite snack och sen rullade det igång. Jag har vid detta laget förstått helt och klart att det INTE är ett GF jag skall delta i...
När det rullar igång är det ganska lugnt.
Vi närmar oss den stora backen, kommisariebilen ligger 2-300 meter före när plötsligt 3man stöter och därefter "går starten"...
Det blev en fullständig slakt, som skulle få scan att blekna, uppför.
Folk flög hit och dit. Vattenflaskor trillade ur och rullade runt på asfalten och pga den otroligt dåliga vägbeläggningen. Även jag drabbades av en förlorad flaska. Inte bra.
Lyckades hanka mej med i andra klungan, första bestod av 10-12man och vi var ca 20.
Resten var kanonmat.

Hårdkörning uppstod och det kändes för himla jobbigt.
Tyvärr så punkade jag strax efter varvningen ut på tredje varvet så var det roliga slut.
Känslan är väl, om jag inte hade fått möjlighet att sno nån annans langning, att jag hade kört torrt ändå.

Så här såg jag världen 25sekunder efter att starten gått i Collevalenca.

I övrigt så flyter vistelsen på bra och nästa tävling blir på onsdag.
Därefter fredag, lördag och söndag.

Landskapet i Umbrien inbjuder till funderingar om man skall stöta på en
sån här patrull runt hörnet eller i en olivodling....



//mattias

Mat

Om italien är landet som består av bandiljärer och pikadorer.

Så är banne mig Brasilien landet helt utan mat. Jag har inte fått i mig något gott på snart 6 veckor. Det är nästan i klass med Norge och Ryssland. Som tradionellt innehar jumboplatserna.

Ska bli så skönt att få italiensk mat.

Location:R. Otaviano Hudson,Rio de Janeiro,Brasilien

Kissvatten och viktnedgång

Ibland när man tränar i värmen i Brasilen så åker man igenom uppfriskande vattensamlingar ibland. Underbart med vatten som stänker upp längst smalbenen. Vatten som stänker från träningskompisens bakhjul över ansikte och bröst. Man blir bara glad helt enkelt, efter att ha malt på i 1 timme under gassande sol.

Dock märkte jag ofta hur mina träningskompisar undviker vattnet och försöker ta omvägar runt pölarna. Först trodde jag det berodde på att dom var rädda för att stänka ner sina alltför dyra kolfibercyklar. Eller att dom gjorde det med hänsyn till bakomvarande cyklist. Men icke sa nicke.

När jag frågade Luca uppenbarandes den fruktansvärda sanningen för mig. "- That's pisswater"  Nämligen att dessa vattensamlingar ofta var precis nedanför eller bredvid Favelor. Och vid vissa tidpunkter på dagen så släpps fördämningarna uppifrån Favelan med allt urin som samlats under tiden sen förra tömningen.
Så det är därför vi undviker att köra i vattnet. För det stänker upp i ansiktet och på vattenflaskorna som sen gör att man mår dåligt i dagar. Min första reflex var att kräkas upp min smuliga chokladbar som jag hade i munnen och på väg ner i magen.

Om det beror på ovan historia eller inte. men jag har legat helt utslagen i Rio i 4 dagar nu. Inte kunnat träna sedan racet i söndags, skitit mörkbrunt vatten, ljusbrunt vatten och numera bara vatten. Ätit alla mediciner som man kan köpa receptfritt. Det enda positiva i hela den här historien är att det blev som att prova det jag alltid velat göra. Att inte äta på ett tag, och sen ta lavemang och sen väga in för att se vad man egentligen väger. Det gjorde jag idag precis innan lusten att äta något igen kom över mig.

Vad jag vägde? - Alldeles för mycket så klart ändå.

I morgon är det sista dagen i Brasilien på ett tag. Skall se om jag kan komma upp på cykeln och köra ett pass med the locals nere på racerbanan. Men jag har inga krafter alls i kroppen efter den ofrivilliga fastan.

Sen har jag en fråga till publiken med. Vad är det som gör att duschdrapier i fjärran länder alltid skall söka sig till kroppen. Så att när man vänder ryggen till så har man helt plötsligt ett duschdraperi klistrat mot ryggen?

Sen i morgon bär det av till Italien för träningsläger. Det skall bli kul.

//Stefan

träningsläget del 1

Sådär.
Dag ett avklarad i Italien.
Efter diverse småmeck och besök hos cykelhandlare hamnade vi till slut på cyklarna.
Blev en diffus runda i "närområdet". Några stigningar, en kaffe och lite tjena tjena med några locals, så var vi hemma igen.

Hade tänkt att rejsa lördag, men står över eftersom italienska hemsidor fortfarande byggs på word 98 med total avsaknad av information som till exempel en gatuadress.
Att rejset är 10mil bort gör också saken något lättare att stå över.
Söndag blir det rejs iallafall.

//mattias

En gammal italiensk dam i brun kofta. Och glasögon med stora svarta bågar.

En pittoresk gränd i Montefalco. Hittills den fräckaste byn.

6.2kg smärta mot en stenvägg.

Influensa och spännande saker på gång

Influensa nu i 2 dagar. För jävligt. Men det bästa med att vara sjuk är ju ändå att man går ner i vikt så lätt.
Benen sticker ut lite mer, magen är tom man ser helt enkelt utmärglad och cyklig ut.

Till helgen är det träningsläger i Italien med delar av teamet (jag och mattias, nils och Jonas) Då skall det tävlas i dagarna 4 bland annat. Vi skall vara där i 10 dagar.

Det händer en del i Team mumien.se, håll utkik längre fram.
//Stefan

Race i Valenca Brasilien

Idag var det så här vackert när jag lämnade Copacabana klockan 06.00 på morgonen.

Det var race idag i Valenca som ligger cirka 170 km från Rio. Det tog sitt lilla tag att åka dit. Men vad underbart det är att ha egen bil. Jag har varit till fots hela tiden annars. Och trafiken känns betydligt normalare nu när man bara inser att alla kör precis som mig. Det är en situation som jag skojat en del om inann (tänk om alla körde som mig) det gör dom i Brasilien. Underbart.

Parkeringsplatsomkläding. Precis som i Sverige

Väl där så pajade en eker i mitt hjul för andra gången denna veckan. Till slut fick jag jagat tag i ett nytt hjul att låna. Men det är inte maximalt bra uppvärmning att hålla på så. Men jag kände mig stark och ville förbättra förra veckans femteplats.

Taktiken var att sitta med långt bak första varvet och låta dom två "stora" lagen spela ut sina kort lite. Men ganska snart så märktes det att man var tvungen att sitta med där framme för det attackerades hela tiden. Speciellt av ett lag. Till slut attackerade jag själv i en uppförsluta. Men det blev inhämtat. På varje varv fanns det två svaga uppförslut med vändpunkt som pricken över i:et.

Efter ett tag så fick det största laget iväg 2 man. Hur det nu går till...... Och gruppen lugnades ner något. En del småförsök att köra in gjordes där jag deltog med. Men det var alldeles för dålig action. Så jag skällde på ett lag att nu får ni fan köra. Men icke sa nicke. Så till slut attackerade jag i "backen" fick försprång körde snabbt genom kurvan och sen hade jag lucka som snabbt täpptes av laget som var i utbrytning . Men inte resten av klungan. Så vi kom loss (jag och två från det största laget) men det blev inhämtat igen. Sen gjorde jag om samma manöver på nästa varv med. Då äntligen fick jag med mig samma gubbar och dom andra var för trötta. Så vi tre kom iväg. Vi jagade sen i 4 varv utan att komma nära dom där framme.

Till slut började jag nöja mig med att vara i utbrytning med dom och att hålla undan till klungan. Så jag började dra mindre, få mer skäll (tur att man inte kan portugisiska) och planera inför spurten. På sista varvet attackerade Godzilla som är Brasiliansk mästare i tempo och jag gjorde inget så klart. Satt bara på Arons hjul och han var jättearg för han tyckte att jag skulle jaga på Godzilla. Vilket jag självklart inte skulle. Så jag inväntade bara spurten och tog Aron med en hjullängd.

Aron till höger som för övrigt alltid åker privatplan överallt är inte lika nöjd efter att ha fått smisk i spurten. Killen till vänster vill för övrigt ha en mumientröja som han tycker är Bellissimo

En nöjd fjärdeplacerad Stefan idag.

//Stefan

Chockerande bilder. Känsliga cykelcityfan varnas.

Undra sa flundra om Picko satte kaffet i halsgropen när senaste katalogen damp ner på disken. NU har vi fått reda på vad som ligger bakom detta. Mattias i teamet är tydligen med på bild framme vid kassan på en poster i deras Lundabutik med. Det är något hemligt integrationsprojekt. Ni vet ett sådant som våra politiker misslyckats med. ;-)

Seniorcupen 2012

http://seniorcupen.wordpress.com/2012/03/07/seniorcupen-2012-ar-ett-faktum/

Träning på racerbanan

Den här veckan verkar bli en rekordvecka med cirka 20 timmar blandat träning och race. Idag kl 04.55 var det uppställning på stranden för den obligatoriska timmen på triathleters hjul.



Kände inte att pulsen ville gå upp till distanspuls riktigt eftersom jag var lite halvsliten efter styrkeintervaller upp mot kristusstatyn i går.

Men efter ett tag kom jag igång. Sen styrde vi kosan mot Barra de Tijuca där Nelson Piquet motorbana ligger. Vi var även där
Och tränade intervaller med starka cyklister i tisdags. Fast idag skulle vi ta det lungt occh bränna äckligt fett. Så därför var det minimal frukost innan och bara sallad o kött i går.



Min träningskompis Luca.

Så det blev lite över 4 timmar distans idag varav merparten skedde på den för dagen vilfria racerbanan. Det är grymt Att kunna cykla ner dit o träna. Speciellt för dom som tränar på tempocykel eller lagtempo. En av killarna som jag körde lagtempo med i tisdags är Aron som är en riktigt dultig amerikansk master cyklist som ser ut precis som Lance.






//stefan

Location:R. Nascimento Silva,Rio de Janeiro,Brasilien

bildbomb från race i Brasilien

Här kan ni se flera bilder från Facebook som arrangören lagt upp.





//Stefaninho

Lite racebilder från Angra dos Reis

Ser rätt förbannad ut.

Race i Rio del 2

Så nu är racet över. Jag blev femma och fick en pokal. Det är jag jättenöjd med för det var svinhårt. Det stämde inte alls att det var Stefan profil efter den inledande backen som för övrigt måste ha varit längre än 10 km. Minst 12 km. Helt sjukt jobbigt var det.

höjdprofilen

Men sen trodde jag ju att det skulle bli lätt. Men jävlar vad det var slitigt att köra alla höjdskillnader efteråt. Blev dessutom arg på mina lilla grupp när ingen ville jaga dom 4 framför. Så jag attackerade utan att ha någon aning om vad som väntade. Blev inhämtad och sen höll jag mig lugnare och bara genomled. Vattenflaskan med sportdryck tappade jag i starten med. Så jag gick tom på energi. På 9 mil. Det är konstigt. Men det klart en veckas förkylning och flygresan från igår i kroppen kanske gjorde sitt.
Spurtade i alla fall till mig en femteplacering. Det var dessutom skönt att se att vi som var 8-9 från början tunnades ner till 4 i slutet allteftersom folk åkte av. Jag är helt klart bättre uppför i år än innan. Antagligen beror det på en liten viktnedgång. Och att jag fått träna hela vintern utan att vara sjuk en enda gång. Förutom nu då.

Banan

//Stefan

Race in rio

Klockan är 04.15 och det är racedag i Rio. Det här är alla kategorier det tidigaste och mest vältränade landet jag har besökt.



Absurt att cykla till mötesplatsen där bussen som vi hyrt skall hämta oss. Att kryssa fram mellan fulla amerikaner som fortfaraande stimmar omkring på krogarna i Ipanema.




Vi ska 160 km söder om Rio till angra dos reis. 90 km race som inleds med 10 km klättring till 640 slm. Klarar jag bara att sitta där med så är resten av banprofilen en stefanprofil.

Vårkänslor

Hej

Vilket underbart väder det har varit i helgen, riktiga vårkänslor här nere i söder.
Fick ihop ett par fina timmar både igår och idag. Körde på mina favorit grus / skogsvägar där möter man endast några enstaka hundägare och en del ryttare. Skönt att slippa bilisterna.

/Jocke

Vinterprojekt del 2

Jobbade lite på tempoprojektet idag...börjar likna något som förmodligen kommer bli rätt plågsamt att använda.

Så nu är det bara att börja träna...

//Magnus