måndag 17 maj 2010

Foto Björn Fredriksson
Jag ringde och ringde... Men ingen svarade.
Förväntningarna var stora men kroppen ville inte.
Tyckte att jag såg en tankbil från EKA Nobel på krönet, med dagens syra-leverans.

Foto Björn Fredriksson

Foto Björn Fredriksson
Planen var att köra för Martin och Mattias, eftersom jag dragits med förkylningar och sjukdom sedan Hammarö ville jag se om jag bara kunde sitta med framme i täten innan jag skulle starta mitt uppdrag. När väl starten gått så blev det inte den superhårda körning i backen som jag förväntat mig och kunde sitta med i tätgruppen. Tyvärr stoppades vi pga elitfältet som splittats upp  efter att vi åkt upp första gången i backen och det splittrade fältet åter samlades. Nere på platten gick det mycket lungt för att sedan sätta rejält tempo uppför. Tyvärr räknade jag fel på varven, trodde att vi hade ett extra varv kvar, när vi skulle ut på sista varvet var det bara jag och Martin kvar i tät klungan och jag började attackera på platten för att kunna trötta ut fältet. Men det han inte bli så mycket för en punka satte stopp för mig ett par kilometer innan mål så jag lyckades inte komma igång med min uppgift.




Jahopp då var en utav årets höjdpunkter över. Lite pirr i kroppen
infann sig innan start precis som de ska vara. Starten gick och de
kändes helt OK i benen första gången vi besteg kullen, eller kulle å
kulle en go backe som sträcker sig ~3km och ca 150 höjdmeter, fast det
borde det kanske göra med tanke på att man är ganska så fräsch i benen.


Andra gången utav sju började dom onda tankarna fara runt i huvudet,
skall jag behöva bryta nu pga att man är för dåligt tränad? - Lyckades
iallafall komma över krönet tillsammans med klungan och benen fick lite
vila ute på varvet tillbaka till backen. Tredje gången vi gick in i backen
kändes de lite behagligare och jag fick lite positivare tankar om att
de här kan ju gå vägen ända in i mål. 



Vet inte hur de gick till men jag kom av mig å tappade kollen på hur många bestigningar vi hade kvar, men helt plötsligt ringde de i varv klockan å jag kände en lättnad,
bara ett varv kvar! På tillbaka vägen hölls farten uppe och klungan
var utsträckt, vi låg i princip på ett långt enkel led tillbaka till
backen så inga direkta stötar eller ryck blev av . Glenn från CC  gjorde 2 rejäla kamikaze attacker uppför backen och de som orkade
sprätte till för å hänga med. Mina ben pallade inte riktigt med att gå
med i attackerna utan jag behöll mitt eget tempo och gled imål på en
9:e plats 12 sek efter segraren vilket jag känner mig nöjd med.

Foto Björn Fredriksson

För mig slutade loppet på andra varvet när någon bestämde sig för att ta innern i kurvan som leder in i backen. Denna någon fällde Håkan i CC som fällde Bolten i CC som helt plötsligt befann sig över hela min vägbana. Så det var bara krasch som stod på menyn  det läget.

En klassiker där man brôtar in bland ramar och landar med mjuka kroppsdelar på pedaler och styrändar. Tur att det inte gick så fort. Mitt tubdäck lyckades dock kränga av fälgen så mitt race tog slut där. Skönt det. Det var ändå bara en pina att åka upp för den där j-la backen.

Stefan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar