Två (2) dagar har passerat sen sist i ganska rask takt, trots Italienarnas ganska softa vardag.
En sak är säker.
Tider är till för att inte hållas. De finns mer som ett riktvärde, en utgångspunkt.
Tänker mest på de två tävlingar jag har förgyllt med min närvaro.
När klockan slår "start", då tänker vi inte på det så mycket för vi har ju så trevligt. Men det gäller att vara med i matchen, för plötsligt händer det.
Två snabba visslingar i en visselpipa, 100 cyklister sugs unisont mot startplatsen, sen kör man.
Värma upp behöver man inte göra för att dom kör pace i 8km innan rejset drar igång.
Tävlade i en liten by som heter Rigutino, i lördags.
Tänk östgötaloppet, fast i Toscana.
Ett varvlopp där varvet tog ca 25min, första biten på bred fin väg för att sedan vika av in i ett industriområde med lite rondeller, varvets enda backe (en viadukt 5hm) för att sedan leda oss ut på ett gäng åkervägar fram till en liten by. Några rondeller senare ut på ett gäng åkervägar igen för att tillslut åter igen hamna i Rigutino. Där fick man rätt plötsligt svänga 90 grader höger rakt in ett villakvarter, vilket senare också visade sej vara målrakan. Ganska spännande för att det gick svagt uppför, kass väg, murar, hundar och gubbar i bruna koftor i vägen.
Satt med högt upp i klungan hela tiden, gick med några utbrytningsförsök (givetvis fel) för att sedan missa tåget totalt när det väl gick. Detta hände på sista halvan av andra varvet.
Tredje varvet blev lite halvstökigt, men jag kände ändå att grejerna funkade bra.
Sista varvet skulle visa sej bli en lökig historia.
Stundtals gick det så sakta att vi höll på att bli omkörda av en sån där trehjulig mopedlastbil som man ser i "solens mat" på tv.
Men det fick sin förklaring.
Sista varvet bjöd nämligen på en liten "skruv"...
Istället för att svänga höger i rondellen i den första landsortsbyn, så körde vi rätt fram och en "klättring" uppdelad i tre etapper uppenbarade sej.
Det var inte värre än att alla i klungan klarade att hänga med. Personligen satt jag på tredje hjul och, faktiskt, sträckte ut klungan på den sista stigningen och det kändes helt ok.
Sen matade det på utför och de sista kilometrarna avverkades. Höger in i villakvarteret så skickades det på för kung och fosterland och en märkbar, eller kännbar om du vill, nervositet infann sej i klungan.
Eftersom jag vill ha ut lite av min vistelse här i det gamla landet och inte är någon uttalad spurtare, så tog jag ett steg bakåt och fick från första parkett se ett myller av kolfiberramar staplas i hög med sin respektive. Inte vackert.
Rullade förbi målet och tog mej till bilen, lämnade in nummerlappen, fick tillbaka min licens och åkte hem. Ändå ganska nöjd. För kul, det är det.
Idag, söndag, tog jag mej ner till Collevalenca i tron att få köra ett Gran fondo.
Oj vad fel jag hade...
Det visar sej vara ett varvlopp istället. Det som gör saker o ting lite svårare är att man måste gissa sej till allting.
INGEN talar engelska, så det är inte lönt att försöka sej på att fråga något. Alla bara viftar med armarna och maler på på Italienska.
Letade reda på baren där man anmäler sej. Betalade 10euro och lämnade licensen i deposition.
Pluggar in Spotify i bilstereon och byter om. Färdig på svenskt vis, i god tid.
Men,
samma visa idag som igår. Starten var tänkt klockan 09.00. Vi rullade iväg efter pacen klockan 09.35.
Pace i stort sett hela varvet och det visar sej vara 500hm/varv.
En 4 km backe, en 1km och en lite mer utdragen "åkbacke".
Vägarna bestod av asfalt i flera lager med dess lappning. En hel del hålor också för den delen.
Vi blev stoppade av ledningen efter 3/4 varv och ett upprop påbörjades. Lite snack och sen rullade det igång. Jag har vid detta laget förstått helt och klart att det INTE är ett GF jag skall delta i...
När det rullar igång är det ganska lugnt.
Vi närmar oss den stora backen, kommisariebilen ligger 2-300 meter före när plötsligt 3man stöter och därefter "går starten"...
Det blev en fullständig slakt, som skulle få scan att blekna, uppför.
Folk flög hit och dit. Vattenflaskor trillade ur och rullade runt på asfalten och pga den otroligt dåliga vägbeläggningen. Även jag drabbades av en förlorad flaska. Inte bra.
Lyckades hanka mej med i andra klungan, första bestod av 10-12man och vi var ca 20.
Resten var kanonmat.
Hårdkörning uppstod och det kändes för himla jobbigt.
Tyvärr så punkade jag strax efter varvningen ut på tredje varvet så var det roliga slut.
Känslan är väl, om jag inte hade fått möjlighet att sno nån annans langning, att jag hade kört torrt ändå.
 |
| Så här såg jag världen 25sekunder efter att starten gått i Collevalenca. |
I övrigt så flyter vistelsen på bra och nästa tävling blir på onsdag.
Därefter fredag, lördag och söndag.
 |
| Landskapet i Umbrien inbjuder till funderingar om man skall stöta på en sån här patrull runt hörnet eller i en olivodling.... |
//mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar