Trängselskatt är i Sverige en särskild skatt för att färdas på en viss väg, förbi en betalstation, vid en viss tidpunkt. Trängselskattens avsikt är att minska trängseln i hårt trafikbelastade områden genom att ge en högre kostnad för resan och därmed få en del att avstå från resor, resa vid andra tidpunkter, resa flera i varje fordon eller välja andra transportslag, som cykel eller kollektivtrafik.
Prissättningen liknar den som tåg, flygbolag och färjerederier använder, där mindre attraktiva avgångar är billigare, för att de som har möjlighet att planera om skall lockas att välja dessa.
Det här sättet att prissätta väganvändande är ett specialfall av vägavgifter, som oftast används för att finansiera ny väginfrastruktur. Många av motorvägarna och broarna i Europa, liksom många vägar och stadskärnor i Norge, har belagts med vägavgifter sedan 1980-talet. Även om den viktigaste skillnaden gentemot vägavgifter är att trängselskattens syfte i första hand är att påverka trafikantens beteende snarare än att skapa intäkter, så kan den sekundära effekten, intäkten, dock ändå komma att användas för investeringar i väginfrastruktur.
Förändringar i trafikinfrastruktur och vägutbud har en dynamisk påverkan på efterfrågan. När exempelvis en väg byggs ut så att restiden minskar blir det också fler som väljer att ta bilen, för att dra nytta av den nya kortare restiden. Därmed tillmötesgår inte bara utbudet den existerande efterfrågan, utan skapar också ny efterfrågan. På samma sätt väljer fler att pendla mellan Stockholm och Mälardalen när det finns snabbtåg med täta avgångar.
Den här samverkan mellan utbud av infrastruktur och utveckling av resvanor och boende gör att transportekonomi också blir till transportpolitik. Vars och ens åsikt om vilken plats bilen skall ha i samhället påverkar vilken transportinfrastruktur man förordar.
Efter ett tag märker jag att en bil närmar sig lite för snabbt för att det skall vara hälsosamt för min redan ansträngda relation till trafikpoliser. Just då kommer dock Stora Bält bron och efter den hamnar jag bakom bilen som kom ikapp mig. Han ligger och myser i 160-190 beroende på antalet bilar som är i vägen. Så jag hänger så klart på. Efter ett tag saktar han inte lite och det kändes helt naturligt för mig att glida om. Sen står jag på mestadels mellan 180-200 och han ligger snällt bakom. Efter ett tag tänkte jag att nu får han ta lite risker ett tag. Så jag saktar in lite lite grann och låter han glida förbi. Så fortsätter det med att vi hjälps åt att exponera den egna bilen för eventuellt förhatliga laserstrålar från Danska trafikpolisen. Helt enkelt ett perfekt lagtempo med bra samarbete. Vi tog oss 10 mil på strax under halvtimmen på det här sättet.
Vad jag önskar att man kunde hitta sådana jämnspelta partempokompisar oftare.
Nu ligger jag på världens mysigaste B&B och väntar på att morgondagens drabbningar skall börja.
//Mister X eller vad fan. Jag kör väl hur jävla fort jag vill i Danmark. Så..... //Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar